att vara

att vara mamma.
det är något nytt. men ändå ingen chock alls för mig. mer en del av mitt liv.
jag har kunnat titulera mig mamma i en månad idag. det är en väldigt kort tid i jämförelse med hur många månader i livet jag levt utan att vara det. jag funderar på tiden mycket just nu. mer en att jag just är mamma. går tiden fort? det ända jag kan säga om det är att jag kan göra mycket åt många saker i livet men just tiden är opåverkbar. den är det den är. jag kan endast ta vara på den tid jag får.
den lilla flickan växer. det går fort. men jag kan inte klaga på det, endast reflektera över det.
det är som att småbarnsföräldrar hela tiden ser fram emot utvecklingen men ändå tjatar i att tiden går för fort. jag säger inte att även jag kommer göra det. även jag kommer nog fundera var de första månaderna försvann. idag försöker jag dock ta vara på dem. både genom att leva. göra saker men även försöka att göra inget. ligga i sängen och bara vara i timmar när den lilla fröken vill det. ligga och titta och prata med varandra under de timmar om natten när endast vi är vakna.
hon och jag. den lilla flickan som har varit hos oss i en måndag idag. hon som jag inte kan tänka mig vara utan idag.
jag gillar de där med det naturliga att bli mamma. att någon kommer in i livet och blir en del av det över en natt.
att vara jag är ändå viktigt för mig. jag kan inte glömma mig själv i den nya rollen. jag tar dock in den nya rollen i det som är jag.
att inte tappa sig själv är viktigt.
att vara jag är viktigt, lika viktigt som jag ska lära Irma att det är för henne att vara hon.