
Efter mycket om och men fann jag ett ljus som var tillfredsställande. Försökte med blixt och en mängd olika ställen i lägenheten. Olika objektiv oxå för den delen. Detta är tagit med 85 mm objektivet. Mot en öppen garderobs vägg. Efter det mätte vi avstånd med linjal på skärmen.. min feber höjdes sakta men säkert. Så under timmarna min kära vän fylde i alla de tusen uppgifterna, vissa mer självklara en andra så låg jag på golvet och tycket synd om mig själv. Ansökan är nu klar. Och jag blev banne mig nöjd med mitt första visa porträtt. Det visar sig om den amerikanska ambassaden oxå blir nöjda.
1 kommentar:
http://open.spotify.com/track/0mY1uWckVX9eDjwk3zssjA
Skicka en kommentar