söndag 17 april 2011

Nej, inga massmord har det blivit i Uppsala

Men om jag hade stridit till handling hade det blivit så.
Nu är jag inte allvarlig. men mitt psyke tycker alla löpande människor är lite på frästande. Har börjat inse att stockholm marathon är för nära för att jag ska kunna komma igång innan dess. Kroppen säger ju fortfarande nej.
Vill lixom inget annat en att löpa. då blir det trist att se alla andra.
Sa till P i lördags innan jag stack på stan att jag skulle skjuta alla som löpte.
Dock insåg jag när jag cyklade hem att det hade blivit en väldans massa skjutande, hela uppsala kryllande av människor i löpartights. SM- i terränglöpning avgjordes här i helgen, ca 500 m från mitt hem.
Inte bara alla dem hade jag behövt skjuta. Även sambon och svärfar när de avklarade en fin 2,2 mils runda på eftermiddagen idag innan middag.
Snacka hatet jag fick kväva där.
Annars då?
Jodå så att, jag lever, ska inte klaga.
Alla andra oxå, så ja behöver inte buras in.

1 kommentar:

Jennie sa...

Här var vi brutala. Men oroa dig inte för mig. Jag cyklar numera. Har inte kommit fram till om det är bättre eller sämre än. Men cykeldatorn är helt klart till cyklandets fördel i alla fall. Puss