Åkte med mamma in till jobbet på morgonen. Tyst. Stilla . Tomt. Gick in till stationen. Märkligt att allt är så olika ändå så lika. Granskade den "nya" tunneln och insåg att jag inte varit i bollnäs riktigt på många år. Ser på saker på annat sätt nu än då. Jag är samma fast annorlunda. Bollnäs är samma fast annorlunda. Video butiken finns kvar... funderar om revisionsbyrån låg där tidigare.. de gjorde den säkert. Men då var min referensram en annan. Trivs bättre i ett folktomt Bollnäs, min folkskygghet märks inte då. Paniken över att sprinag på folk jag inte känner men borde känna. Folk som kanske säger grattis på fb med som jag inte vet om jag ska heja på i verkligheten.
Funderar på om jag hade velat vara kvar över helgen.. som en hemvändare. Dricka alkohol och träffa människor från förr på Tuppz eller Sort inn. Kanske. Men ändå absolut inte. De är inte rädslan för att vara den misslyckade eller den som inte blev något som stör. Nej de är rädslan att falla in i något obekvämt gammalt. De är inte människorna jag kanske möter jag är rädd för. Nej de är min egen nedvärdering mot mig själv.
Har endel att jobba på här. Inser ändå att jag kommit långt.
Att jag idag är en annan. Fast samma. Tillfreds. Säker.
Det förflutna har gjort mig stark idag.
Bollnäs var en vacker fri plats denna morgon.
Nu ska ja ta itu med studierna. Perfekt att göra en långfredag i förstaklasskuppen. Mitt andra hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar