efter förra måndagens krach i löpspåret så har jag varit lugn.. cyklat gått och klättrat. ingen löpning. värmen har fortsatt och ja har inte haft lust. inser dock att jag måste nu.. måste om ja ska klara de tre kommande milen. annars kan ja lika gärna ge upp. tog mig upp till vackra Hemlingby. Började som föregående vecka med sex kilometers spåret. försökte hela tiden tänka bort strässen med att jag måste öka, måste börja springa fortare. Nu ville jag bara få in steget.. få tillbaka den glädje jag känner jag saknar. Förste sex kilometrarna gick bra. inte tok lätt men ändå gav de mer smak. tänkte ta två till, men sinser att jag vill mer. viker in på samma sex kilometers spår igen och efter åtta kilometer flyger jag fram. försökta öka på den tionde kilometern. kändes fint men gick ändå ner tillbaka. tillbaka till mitt springahurlångtsomhelsttämpo och kände när jag avklarat tolv kilometer att ja kan ta mer, men inser att kroppen redan gjort lite mer en de kanske var bra att den gjorde efter så långt uppehåll.. men känslan i kroppen mitt löp flow följde med hela kvällen. fippel med bilder, färgning av hår. natt sudd.
nu ser jag nästan frma emot tretio kilometer om två månader, nästan. är mycket medveten om att jag har många onda kilometer kvar innan jag är där.
och någonstans måste jag inse. jag springer inte fort. jag ska inte jämföra mig.
trotts att stressen finns så måste jag ändå inse att jag förbättrat mitt löpsteg så pass att jag idag springer milen tre minuter snabbare en vad jag gjorde. de borde jag vara nöjd med.. jag är en bit påväg.
men framförallt. jag får inte glöma glädjen i varför jag springer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar