mina värsta kilometer på manna minne

efter en hel månads paus från löpandet så var de nu dax.
tog cykeln upp till den vackraste platts som jag funnit i gävle, hemlingby.
sex kilometer kändes som en bra start. och första kilometern gick värkligen bra. sen kom två och en halv helt okeja kilometer. sen fick min kropp fnatt. jag började tok frysa. ja, ni lästa rätt. de är fortfarande över 28 grader ute och hela min kropp drog i hopp sig som om de var minst tio minus ute.. på de kom håll och sen blev jag hysteriskt kissnödig. något som jag aldrig bliovit ens om ja srungit flera mil. insåg när ja spungit nära 5 kilometer att de jag nog måste ge mig.. gick det sista och tog cykeln hem. och nu sitter jag här.. och små fryser forrfarande.
min kropp spelar mig ett värkligt spratt just nu.