ja de är dansmusik i lägenheten. jag väntar på P för avresa mot Borlänge och företags fest.
och helt plötsligt känner jag för att dansa.. inte bjuda upp eller något annat som följer med dansen. nej. men just dansa. följa musiken. de känner jag för.
de är nästan lite skönt att känna för det..
men de i lägnheten får ändå åka utan mig.
tror jag är så sjukt rädd för min egen bitterhet.
känslan som växer när jag ser allt, när jag måste bjuda upp, när jag måste se all jävla jämförelse.
hat kärlek, över allt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar