för dessa dagar är de som känns som en hel evighet innan jag får träffa denna pojkspoling igen.. trotts att jag ändå vet att när kvällen kommer förr eller senare så är vi tillsammans igen. De är som om måndagarna kommer så fort efter en helg.. helgen där vi ändå träffas betydligt mer en på vardagarna. Han är den ja inte ledsnar på i första taget.. hitintills aldrig faktiskt. han är den ja liksom inte får nog av. trotts att jag värderar min ensamma tid väldigt högt. men vist är det ju så.. att frånvaron visar vad någon betyder. hur viktig någon blivit på väldigt kort tid ändå.. i förhållande till levnads tid.
just nu i dag drömmer jag om att fly ett tag. leva med ryggsäck och utan direkta planer och måsten.
Jag kan lova att den kulturella föreläsningen jag just var på inte gjorde min längtan mindre.
men om ja ska resa vill ja resa med den förvuxna pojkspolingen som är kreatör i hjärtat och militär i blodet. han som gör att mina måndagar blir speciella genom att hans frånvaro känns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar