små vita lögner

i hela mitt liv har jag avskytt lögner
allt från små till stora får mig att bli irriterad
och jag själv har svårt att hålla den minsta lilla sak för mig själv.. och har då absolut inte ens förmågan att ljuga.
nog har även jag lärt mig... en period i livet kändes de som om jag levde i en lögn. de fick mig den gången att rasa neråt. jag klarar inte av att vakta tungan. har aldrig gjort det. inte för sanningen.

det man inte vet mår man inte dåligt av.
jo, så är det.
så ska de vara. allt behöver man inte veta.

men ändå förstår jag mig inte på de små vite lögnerna.
de onödiga.
där sanningen är det naturliga.
de som egentligen är självklart..
men att lögnen låter bättre.
den gör inte lika ont i samvetet.

ljuga bara för att.
det känns som människorna omkring mig ljuger om helt onödiga saker.
där lögnen gör ondare en sanningen.

ärligheten varar längst.
jag tror på den.