för två år sedan var jag på min första mara i övik.. efter det dansade jag mer eller mindre konsant i över ett år.. denna helg var det mara. och jag uteblev.. trotts att det periodvis innan gjort väldigt ont. så har jag överlevt.
jag har kanske börjat på riktigt med min nya dans epok..
det har varit lindy på schemat.
massa lindy.
lindyläger på hemma plan.
svårt, kul och väldigt lärorikt.
mycket i hjärnan just nu och väldigt trött..
men nöjd. de är de som är de viktiga.
trotts att ja missa en av de absolut bästa danshelgerna så har jag varit på en annan...
jag har missat många goda vänners sälskap. de är nog det som känns mest ont.
men jag vet att de haft det bra där uppe i övik.
och ja har ju haft det bra här.
och ja har inte glömt er.. och ni där i övik har förhoppningsvis inte glömt mig!
3 kommentarer:
Det pratades en hel del om att Susanna saknades på maran när vi satt på UH och fikade halva dagen. Så ja, du var saknad av många!
*kärlekensaknarnärhetenlängtarödmjuktöppet*
Vad sa Du att du hette sa du? :-D
Skicka en kommentar