jag känner mig som ett litet djur.
en litet mjukt kramdjur som söker närhet, bekräftelse.. som vill vara nära, som anpassar sig till dig för att få känna symbios.
det lilla djuret är ändå en liten osäker ensamvrag. som gärna kryper in i ett litet hål. är självömkande självkritisk. negativ och framförallt så tror det lilla djuret att styrka i livet är att vara oberoende.. att inte bahöva. det lilla djuret förtränger lätt vad ett fint ord. en kram eller djup i ett par vackra ögon kan ge.
annars ser jag en liten pojke med fult annsiket i spegeln idag..
en livsbakfull måndag har startat.
tårarna rinner skta ner för kinden.
1 kommentar:
Det jobbigaste med alla underbara danshelger... att de tar slut.
*kram*
Skicka en kommentar