en oskyldig flört

vad ska jag avsluta mitt hysteriskt bloggande år 2008 med..
jo varför inte det som jag idag funderar relativt mycket på. det som kommit in i mitt liv 2008.
dansens värld.. det oskyldiga flörtandet.
jag undrar, var går gränsen?
hur intimt får man dansa, hur mycket beröm och komplimanger får man ge. vilka ord får skrivas.

vissa tar mer en andra, tar försig. vissa ger mer.
hur ska allt tokas. vem är det som gör fel.
denna otroligt lilla värld kryper mig allt närmare, det går långt ifrån långsamt. det är trevligt, intressant, men ibland, på sätt och vis, skrämmande.
jag insåg tidigt att det ofta finns ett förflutet, en historier i bakgrunden.
alla känner alla. många har varit med i många år.

vissa människor är lite mer en andra. de syns mer, de glänser. andra hjälper dem upp på en pidistal. på en pidislal där de kan härja fritt... den friheten kan skada andra.
i en dans kan det förekomma mycket känslor, en dans kan väcka så mycket mer en ordet dans förklarar.
det gör att vi dansmänniskor är speciell.. vi har speciella relationer.
men jag tror långt i från att denna värld är human.
det sårar.. gör illa. skadar.
vems ansvar är det.
hur mycket längre får man gå i en dans en vad man gör i värkliga livet.. hur långt får man gå innan det går från att det är den påverkade fel till den påvärkandes .
hur mycket får man flörta och skada innan det är fel.

jag vet att det inte är lätt i vanliga livet.. jag vet att man tror saker och blir besviken även där. människor visar uppskattning.. tar en one night stand, skickar gulliga sms enbart för att få bekräftelse... för att sätta sig själv på en pidistal genom andra. genom att inte bry sig om att andra kanske far lilla.
det finns blåögdhet överallt.
men borde de inte finnas en gräns?
dansen kan efterliknas den estetiska klass jag observerade under min gymnasietid.. det finns många som vill stå i centrum. som vill vara bäst. som vill vara den utvalde. det finns inte alltid platts för alla...
jag har haft tur. jag har genom mig själv och genom hjälp kommit in mig i dansens värld.
dock känner jag att jag står utanför.. på samma sätt som jag stod utanför det vanliga livet.
jag förstår inte det där med den oskyldiga flörten, jag har svårt att hantera människor som bara tar försig utan att bry sig om de splittrade hjärtan de lämnar efter sig.
okej en gång, möjligen två.. men sen?

jag har nyligen hört en jämförelse mellan dansen och en gymnasieskola, bara att vi är placerad på olika plattser i ett avlångt land. det ligger ändel i den jämförelsen.
men en sak är säker, jag tycker om dansens värld så mycket mer en vad jag någonsin tyckte om min tid på gymnasiet
jag har detta år, tack vare dansen, lärt mig krams,
skrattat tusen gånger mer en vanligt,
sätt så många nya plattser,
fått en känsla att jag hittat en del av mig.
tack för det...
och ett riktigt GOTT NYTT ÅR nu på er ALLA vare sig ni är dansnarkoman eller inte!
min blogg hade inte varit något utan er...

en lycklig jul

nu. 24 timmar efter jag landat i uppsala så har jag fått distans. vilken únderbar jul jag haft.. vilka underbara människor som lever runt mig. dock kan jag se att min egen unerbara skapelse har varit rätt avig från och till..
julen är något som jag förknippar med olust. det ska vara så mycket... dock har de senaste jularna varit jätte bra.
i år har jag har dansat en hel massa.. träffat släkt och vänner.

jag hade varit snäll i år med.. fick paket, fler en ett.
och jag ska nu skryta... skryta om vilken julklapp jag fått.
vissa får dyra, påkostade paket.. jag har fått min mors konstverk. min mors tid.. om vi ska se till den timkostnad min mor lagt på en av mina julklappar så skulle ni alla kikna.
jag älskar att få saker som jag vet jag kommer bära med mig i livet.. jag har fått en filt av min mamma. en filt med hål i..
jag har även fått en fårskinskudde som hon sytt själv.
jag börjar nästan redan, innan jag fått barn, inse att det är underbart att få hemmatillvärkade persenter.

blommsteraffär

har nu på förmiddagen röjt upp efter tromben som slog ner i mitt rum igår.. å satans vad de var mycket saker överalt. nu har jag docklyckats gömma undan det mesta.
för att fira detta tänkte jag att jag skulle byta ut... eller vad man nu kallar det. de blommor som inte älskar mig mer.. eller har jag torkat ut dem. ja vet inte ja..
å vilken härlig kännsla somfylde kroppen när jagmöttes av doften inne i affären.. dock så hade de varken någon hemtrevnad eller nått annat fom föll mig i smaken. men vad gör väll det..
nu har jag anledning att besöka fler blommsterfylda ställen!

dansare kan annat en att dansa..

se här...

att fånga livet på bild

min kamera är tillbaka. hoppas ja i alla fall.. lättad att jag tror att jag fann felet.
denna bild är en sådan bild som jag bara fastnar för.. så fel. men ändå så rätt...

inser

insåg just att jag värkligen är totalt otrevlig idag.
nu är jag tillbaka hemma.. och ingen behöver ha med mig att göra.

jag känner mig totalt ensam. det finns många människor som vill umgås med mig..vara nära och finnas för mig. men igen som egentligen skulle sakna mig, om jag försvann någon månad så gör det lixom inget.
piss vad jag hatar mig själv.

jag vill oxå känna mig behövd..

gör de jag gör bäst

jag hade lovat mig en sak i mellandagsrea shopping.. och se här. jag fan de jag sökte... eller? ja vet inte.. men skor är ju alltid skor. jag älskar dem.

trotts att jag fann två par snorbilliga köpte jag bara ett par. undrar om jag var ducktig eller dumsnål.

klackisar ska man inte köpa dyra.. för de är en förbrukningsvara.

så sant som jag har sagt det...

var sover du?

insåg just efter eftertanke att de mest spektakulära nätterna i mitt liv har jag nog tillbringat i soffor.. olika soffor. men just soffor..
varför inte golv, bilar eller sängar kan man ju fråga sig...

ig

den vita tvätten var vit. för en timme sedan...
alltså inte längre.
man lär så länge man lever.
surt.

hysterisk

för ett årsedan var hysterisk ett av de vanligaste tillstånd jag befann mig i.. maktlösheten över vad jag skulle göra med livet tror jag var det som förde mig till mina utbrått.
nu var det länge sedan.. mycket länge sedan.
men idag var det dax, inget utbrott som kan gämföras med mina värsta.. men ändå. jag känner att jag lever.
saken är den att det var, som pappa sa, I- lands problemet, att frisören klippte bort mitt hår som fick allt att totalrasa.
nu har jag huvudvärk, en tung sådan.
det känns ungefär som jag mins det...

måndagmorgon

dålig flicka.
DÅLIG.

nu dricker jag kaffe och funderar på hur de där med pluggandet ska ta sin början..

att inte tycka om det jag älskar

det är mycket nu.
för mycket saker jag inte tycker om, saker jag älskar, eller jag tycker inte om dem för att jag älskar dem.

personer, situationer.
yrvädret i mig själv.

en giftas blogg

nu har det bestämts. jag ska gifta mig. om fem månader (jenka bästemmer).

dock måste jag hitta någon prins att byta dessa ringar med.

men hur svårt kan det vara?

för ingen annan värkar ju kunna göra slag i saken.. och jag skulle ju om någon behöva bli lite serigös och vuxen i livet. ta lite ansvar och bli lite toffligt förälskad.

på mamma låter de som om de räcker med att jag klipper håret... funderar på om jag ska göra en upp till bevis.
dock medelade hon nyss att jag inte får gifta mig innan Viktoria och Daniel.. tänk om de aldrig kommer gifta sig. då blir jag ungmö.
kanse en bitter ragata i svenols...

leker social

okej.. det är mellandagarna och jag är hemma.
jenka är på besök och vi har promenerat (utan kamera..) ätit mat och fikat.. nu tittar vi på tv ( ja smiter lite ibland) och just nu pågår typ tredje avsnittet av lejlas jul, såg just tv tablån och insåg att de kommande tre programmen är.. ja just det, lejlas jul. mamma har redan sätt dem.. och testat en hel massa av det. jenka är lite intresserad och jag.. jag äter. just nu daddlar.

orolig

min kamera är sjuk.
och jag vet F*N inte vad det är för fel på den..
nått är det. det är nått som är säkert.
tycker inte om.

landskapet som tar min anda

jag behöver inte resa jorden runt. jag vill.. för att se uppleva och få perspektiv.
men att åka några mil genom mitt hemlandskap när en stor låg sol lyser gul orange över ett vinter vitt och kallt landskap det är det ända som behövs för att jag ska vara lycklig
idag är ännu en sjukt vacker dag hemma.

traditioner

läser på dm om att folk har traditioner.. ni vet. alltid åka dit den dan på året, alltid öland alltid marorna.. nu är de alltid skultuna nyårsdagen.
själv inser jag att jag var på blender i hudik helgen före nyår för ett år sedan..
jag börjar oxå få traditioner. en gång ingen gång.. två gånger tradition.
satan vad jag kommer skaffa mig traditioner mitt andra dansår...

min omgivning har nog börja insätt

jag är förlorad.
mamma pratar i telefonen och medelar hon hon pratar med att jag ska till hudik i kväll.. och att det är blender som spelar.
jag har inte bara fått dem att förstå dansens innebörd, banden jag danser till har till och med programerats in i deras hjärnor.
ibland kan jag skymmta det tragiska med alltihop.
men vad gör det när jag känner mig lycklig.

den söta lilla röda

det lilla bus fröt..

snooze

jag brukar vara duktig på att ta mig ur sängen.
timmarna på morgonen är bra.
dock så kände min kropp denna morgon att stop fröken, även ja vill känna av jullovet.
suck.
efter en timmes snoozande så somnade jag om!

nu ska ja tokläsa lite innan alla dagens bravader..

i ärlighetens namn

jag vet att kärleken är blind. jag har själv varit blind. jag kan själv vara blind. jag kan själv hoppas eller vilja något och genom det inte se sanningen.

undrar hur många gånger i mitt liv jag sagt:

ja men om han/hon velat haft dig hade det varit ni nu.

om man vill så kan man, om man vill så gör man.

är ni med på vad jag menar? det kanske inte alltid är så.. men så ofta.
mycket handlar om hur den person som egentligen inte vill inte vill säga nej. inte vill säga stopp. inte vill stänga dörren. inte vill mista möjligheten.
igen vill vara den som förstör, sårar eller på något sätt är den dåliga.

den personen som inte vill är inte så känslomässigt involverad så att den personen kan bara ses ibland, bara höra av sig ibland. den personen är inte den som behöver avsluta något för det är inte den personen som blir skadad. som får ont.

obesvarad kärlek är värre en ingen kärlek alls.

jag mår rätt bra ändå.

och nu börjar dansen

ja vet. ja vet varför jag är hemma.
men ändå.. ändå kan ja inte sitta still.. göra nått vettigt eller bara kolla på den där dumma burken.
andra dansar just nu.. och dansen har gått mig upp i huvudet.
men de är lungt.. bara 24 timmar kvar tills jag får stilla min abstinens.
men ja kunde varit där nu...
kunde.
är inte.
är hemma.
hemma granbo.

syskonen björklund med sambosar

fika med em

först höll vi på att bli inlåst på symfoni.. blev utkörd när de upptäckte oss för de hade stängt för 40min sedan.. sen utkörd från åhlens när de stängde.
tillsist fick vi stå ute ända till fötterna blev iskalla..
när jag och em börjar prata så har vi lixom svårt att sluta.. så har det alltid varit.

tomtehatt

sitter med en tomteluva på skallen.
varför?
jo de är så att jag har dansat en del den senaste veckan.. och min panna har sagt adjö. ett köttsår har tagit över och det har jag underhåll flitigt när jag körde från sundsvall i natt som de ser ut.

vet ni en annan sjuk sak. jag vill dansa i stockholm i kväll..
men jag ska inte, ska inte, ska inte, ska inte.
dock välldigt svårt att pränta in i min lilla oförstående danshjärna.

ärligt

idag och i morgon är sådana dagar vi går ut i våra barndoms städer. träffar människor och standarsfrågorna ställs.. vad gör du idag? (är du mer lycklig en mig, har du kommit längre....)
efter att jag nyss fick ett psykbryt på min såriga panna, mitt ofärgade hår som inte fått den bahandling det vill ha (mamma har inget balsam hemma..) och den kropp som för en vecka sedan var helt okej.. (knäck och mammas chokladtårtor har förödande effekter..) så är ja nu tillfreds med mig själv.
jag har gjort valet att inte gå ut i min barndoms stad. inte idag. och det känns bra.. jag känner inet behovet av att möta alla. ställa alla de där frågorna och fundera på vilka de är man ska helsa på, prata med.. kanske till och med krama om.
jag åker nu och dansar och umgås med människor jag umgås annars.. de som jag inet heöver fundera på om de ser att jag ätit för mycket gott eller inte använt balsam. för de s¨åg mig förra veckan.. och de kommer se mig om en månad igen.
nästa jul kanske även jag vill gå ut i min barndoms stad.
men inte idag.

för att döva ångesten

Juldagen måste vara en av de dagar då flest människor som inte brukar ta promenader är ute och går.. det är bra att döva julmat ångesten lite innan man sätter sig till bords igen.
Det otroligt vackre landskapet här hemma får mig att kikna.. det är bra att bo borta. det är bra att bo i ett regnigt uppsala. för mina hälsingeskogar blir så mycket synligare.

klappar

jag fick ingen flygbiljätt i julklapp..
men julen är ju inet slut än.. någon som vill ge mig något lite extra? jag lovar att jag skulle bli väldans glad.
jag vill vill vill till min stad vid havet...

jo ja dansar visst med min nacke

min nacke blir bara värre och värre för var dag..
ledsen och bedrövad när jag tänker på att jag inte kommer klara att dansa i morgon om det ska vara än värre då.
och ja.. jag dansar med min nacke.
det är ju halva nöjet i ett stort antal av de danserna ja gör på en kväll.. och speciellt uppe längs norrlandskusten.
idag tycker jag synd om mig själv.

jo ja vet att de finns en hel massa icke dansare som läser denna blogg.. nån annan dag ska jag försöka förklara de där med gnuss.. dock rädd att ni aldrig kommer förstå. vissa saker måste upplevas.

det här med julen

den lyckligaste helgen av dem alla?
allt skimmrar och är så fridfullt vackert..
Hur många är det inte som lider, är ensamen och hur många är det inte som skyr denna helg.
Bråk, alkohol och saknad.

jag skattar mig lycklig.. med min familj. trotts att det är allt annat en skimrande lyckligt alltihop. för det är det.. i jämförelse.

just nu skrattar jag åt elendet och tänker att denna dag är bara en av alla de 365.. den är snart slut för detta år och just nu är allt infekterat och irriterat.
mysigt.

jag är ju bara ärlig.

morr

på tal om potatisskalaren..
jag har två skavsårsblåsor på ena fingret.
arbetsskada såhär på självaste julafton..
iår får de fasiken njuta extra av jansonen i detta hus.

potatisskalaren

det är vist jag det.. men med lite julmusik har jag nu avklarat en hel hink potatis.
min mamma och jag har valt helt olika intresse banor i livet inser jag en dag som denna.. nog tycker jag oxå kökssysslorna kan vara kul. jag kommer nog oxå vilja pyssla och greja när jag blir vuxen.. dock har jag i planerna att skaffa mig en karl som är mer intresserad en mig.
det finns dock både för och nackdelar med matlagande karlar. men lagomt är ju som alltid bäst.
men vill ju inte riskera att bli tjockare en behövligt lixom.
nu känner jag att händerna börjar bli snuskigt torra efter all potatisskalning.
jag är hungrig och det är jul... det kan inte vara det normalaste i ett vanligt svenskt hem sådär denna dag på året. dock känner jag att det finns en risk att jag ikväll efter all mat kommer känna att jag behöver inta föda på flera år.
men så är det med mitt första och ända julbord på året.. så ska det vara.

gnääääller

såhär på juldagsmorgon är jag självömkande..
min nacker gör ont.. ont.
annars så ska ja nu äta fridfull tomtegrötfrukost med första julskinkan för i år..
mig kan ingen anklaga för att jag äter julmaten fler dagar en just juldagarna..

juletider

jag funderar och skriver.. läser.
istället för att börja pricka av saker på göra listan.

Vad mår jag bra av att veta

Ett av livets alla dilemman. Jag funderar mycket över det. Lever i en värld där jag ofta säger att det jag inte vet mår jag inte dåligt av. Det är ju på sätt och vis helt rätt. Ibland kan det dock vara så att jag mår bättre av att veta. Som i de fallen då man föreställer sig värkligheten och gör den så mycket värre en vad den egentligen är. Eller de gånger man lever på ett hopp som egentligen är falskt. Besvikelsen gör ont. Men det är lättare att acceptera värkligheten en att leva i en tro som inte stämmer. Sanningen och värkligheten vinner alltid i längden. Trotts att det man inte vet inte gör ont.

Att leva med svartsjukan gör att man många gånger tänker efter. Idag kan jag se och känna på en gång när en människa lever med svartsjuka. Vare sig det är den svartsjuka parten eller den som försöker sig leva med det. Att leva med en svartsjuk människa göra att man även lång tid efter alltid lever i en försvarande position.

Svartsjuka handlar inte om vad man vet eller inte vet. Den handlar om att man inte har tro på sig själv. Ändå är det många gånger där den märks som mest. Vem parade du med? Vad sa den? varför? Hur då? Hur många gånger? Varför.. Man blir redovisande. Eller blir man tyst för att slippa förklara, försvara. Det du inte vet mår du inte dåligt av.

Jag tror att om jag lever i ett förhållande och gör något som min partner inte skulle tycka om så får jag skylla mig själv. För det är jag som skadar mig själv, jag som måste lära mig leva med det. Om jag tycker om den jag lever med så vill jag inte göra något som känns fel. Om den jag lever med väljer att göra något som inte riktigt är rätt så måste ju den personen rannsaka sig själv och fundera på vad den egentligen vill. Helt klart är det svårt, för alla har olika värderingar om vad som är rätt och fel. Och vad vill man egentligen veta.

Vad vill du veta om den andras förflutna? Jag anser att jag vill veta det mesta.. för det är ju det som format denna människa. Vissa saker kanske kan göra ont. Eller gör ont. Dock ser jag att jag kan acceptera, bara att jag blir accepterad för den jag är. Det handlar om att vara ärlig. Förklara och förstå varandra.

Jag är frågvis. Det har jag nog alltid varit. I ren nyfikenhet och genom att jag älskar att veta. Se helheter och jag vill försöka förstå andra människor. Jag frågar och jag mins ofta vad det är människor berättat för mig. Människors levnadsöden och sätt att se på livet är bland det intressantaste jag vet.

När jag frågar saker så kan jag få veta saker som jag egentligen inte vill veta. Men jag får veta sanningen och vet då att det är något jag måste lära mig leva med, acceptera och ta som det är. När jag snokar runt på nätet kan jag även där hitta saker som gör ont. Där kan det lätt misstolkas. Olika tolkningar är ungefär lika svårt som värderingar och frågan om vad det är man vill veta egentligen.

Ibland är illusionen och drömmen väldigt trevlig. Men sanningen kan vara bra, att inse och lära sig leva med den.
Livet ska vara en balans.

Ibland är värkligheten så mycket bättre en mina drömma och mina illusioner. Det är därför jag tror att jag mår bra av att veta det mesta. I alla fall om det finns med i min värld. Finns med på min kognitiva karta. Besvikelser går oftast över. Sanningen kan göra ont.
En människa som levt med svartsjuka är färgad för livet.

den underbara helgen gör sig påmind

det är lite märkligt det här med dansen. på något sätt tror jag efter varje super danshelg att jag aldrig haft en sådan trevlig och underbar helg. men inte kan varje helg toppa den som varit lixom..
dansmäsigt så tror jag dock att jag kan lägga den gågna helgen väldigt högt på min erfarenhets lista.
någongång i höstas så började jag fundera på de där med att min dans utveckling gått så jäkla fort framåt att den snart stannar. rädsla uppstod. för att känna att man når nya högra upplevelser är ju det bästa.
efter kursen i skellefteå fungerade inget. jag vet nu att det är för att jag bjöd in hjärnan att dansa med. hjärnan ska man lämna hemma när man går på dans...
efter min utfrågning av frågor man inte ställer i fredags eller när de nu var så insåg jag att jag verkligen vill uppleva nått mer med min dans.. uppleva det som folk talar om.
frågan är ju hur jag nu ska nå dit.
denna helg började jag försöka ända mitt tankesätt.. men vissa gick det bättre. vissa sämre.
det bästa var nog att jag för första gången upplevde att foxen kan bli farlig..

under helgen insåg jag även hur mycket mitt ego har att göra med om jag dansar bra eller inte.
hela lördagen var jag i nära på ett med mitt ego. genom det kan jag verkligen klara av att njuta av dansen och den jag dansar med.. jag kan glömma mig själv.
söndagen började dock sämre.. rätt långt ner i min självkänslo bergodalbana om jag ska vara ärligt. men genom att en annan människa ser och uppmärksammade mig insåg jag att jag ändå måste plocka upp egot igen. gjorde det och resten av kvällen löpte på i fin fin form.
dock så ses det så tydligt när tanken träder in i dansen..
rutin handlar det om. för rutin gäller det att stäva vidare..
jag måste lära mig att plocka upp egot själv.

min panna är åter som ett köttsår.. nacken är stel och jag är lycklig.
planerna för alla kommande danser är i full gång..

heltplöttsligt så känns inte utgång hemma i bollnäs på juldagen som något måste alls...

min ensamma tid

klockan är åtta och jag har redan hunnit studera två timmar. men koncentrationen och motivationen här även den hunnit tryta.
jag studerar nog ändå lättast när det är lugnt runt mig.. ensamen eller med någon som har någorlunda samma studietakt och teknik som mig.
att ha en yrande städande mamma som springer runt en och tycker att man är lat för att man inte damsuger kontoret sådär halv åtta gör inte att jag blir på speciellt bra humör.
jag vet varför jag studerar i uppsala och inte i granbo. det är ett som är säkert.

skafferi

ja vet att jag bloggat om skafferi förr.. om att man går in i ett skafferi. i alla fall i min värld.
en sak jag dock inte tror jag nämnde då är att i ett skafferi är det kallt på vintern. is kallt.. att leta efter den där burkan som ska användas för att förvara knäcken i var inte kul.
sen känns det som om hela huset blir nerkylt när man öppnar dörren...
som extra lyx här u huset använder vi även vårt glasrum till ett skafferi denna tid på året. mamma klagar ändå att vi inte får platts med allt.
I -lands problem. jag tror inte ens att en bråkdel av sveriges befolkning har så bra kylförvaringsmöjligheter som vi har...

nu finns det två sorters sill, mammas koost, riktig choklad tårta, knäck. julskinka som kall grilljeras, nått fårkött... ja en hel massa mat överallt.
jag tror inte jag ska behöva svälta denna jul heller.
skafferiet är välfyllt.

i en hälsinge sal

att äta frukost i en vacker sal i hälsingland är inte fel alls.. granen är klädd och landskapet utanför är vakert vitt.
min och janas nya jultradition...

min data

aje vad ont det gjorde att betala den nya elsladden.
men ack så underbart det är att sitta vid sin egen data..
min.

mina dansbilder

mina vanliga bilder är inte speciell.. mina vanliga bilder blir inte uppmärksammade. mina vanliga bilder är som alla andra..
mina dansbilder är uppmärksammade. folk ser och reagerar.
men jag har ett beslut i mitt liv. jag gör saker i första hand för mig själv. för mitt ego.. det är när jag mår bra jag kan få andra att må bra.
jag fotar för att det är en av de bästa saker jag vet i livet.. men jag fotar för mig själv. jag fotar och tycker det är helt sagolikt och häftigt med oförstårligt att jag får en sådan respons som jag ändå får av mina bilder.
men i grunden fotar och redigerar jag för jag älskar att göra det.
i helgen har jag sysslat med annat jag älskar att göra.. och trotts att jag vet att andra skulle uppskatta om jag fotade har jag inte gjort det. för om jag fotat i helgen hade jag inte gjort det för mig själv.. då hade ja gjort det för er. det hade ju varit snällt. men om jag ska vara snäll mot er kan ja göra det på annat sätt. ge dig en kram eller finnas för dig som den jag är. kanske ta en dans eller bara möta ditt ansikte i ett leende.
det kommer komma mer dansbilder.. när jag känner för det.
tills dess får ni nöjja er med mig..

att ha vacker nacke

jag fotade sista snabba låten igår.. resten dansade jag..
kan inte påstå att de bilder som producerades på denna sista låt är något att ha.
försökte dock att få någon bra bild på herr sven. han konstaterade själv att han tycker mest om bilderna bakifrån.. bilderna på nacken..
här få ni en bild.. troligt vis den ända från gårdagen.
annars var gårdagen grym. grym....

den röda ladan

solen lyser lågt på den röda ladan. snön är kvar på marken och jag har en danskväll kvar.
hunden ligger och sover på mina fötter, jag har riktig mjölk i mitt te, jag känner att jag har ett stabilt lugn.

färgåtergivning

kikar igenom min blogg på en skärm med ordentlig till fixat färgåtergivning..
jag har läst ett poäng på universitetsnivå i just det.
inser att min skärm på min data är helt å hållet fel.
å mammas skärm ska vi inte tala om..

årdningen är återställd

knäcken är nu kokad.. i mormors panna med med mormors förkläde.
väntar med spänning på om den blir hård.. och inte för hård.
jag har redan konstaterat att den är god genom att ihärdigt skapa kastrullen..
påpekade för mamma att om jag spyr så är de inte pogrund av att den var äcklig eller dålig.. mer pågrund av att jag nu konstaterat vad knäcken egentligen innehåller.
grädde, sirap och socker..
mandeln är i alla fall nästan nyttig va?

knäck

hallå. det finns ingen knäck.
om det ska bli någon knäck i jul så är det mitt ansvar.
hur blev det såhär..
det ska ju finnas i den runda röda tomtebruken i frysen.
jag vill att vissa saker ska vara som förr..
men inte alla..

ett år, stor sorg och saknad

idag för ett år sedan hade jag mitt livs mest känslosamma dag.
en dag som jag förevigt kommer minnas.
sedan den dagen har jag fått lära mig leva med mitt livs första stora sorg. det går inte att förklara saknaden. det går inte att acceptera att min mormor togs ifrån mig.
hon finns med mig. varje dag.
jag tänker på allt jag skulle vilja att hon skulle få se..
vilja berätta allt som hänt i mitt liv sen den dagen hon lämnade oss.
snön faller i stora flingor utanför mitt fönster.. för ett år sedan väntade jag på det sista andetaget. hade en längtan efter att det skulle komma.. att lidandet skulle ta slut.
känslan när sista andetaget kom går inte att förklara. en lättnad över att det onda var över.. och den stora sorg över att hon togs ifrån oss.. ifrån livet som hade så mycket kvar att ge.

för första gången på månader gråter jag av annan anledning en självömkan.

jag sliter ut min data

jo.. min laptop är snart två och ett halvt år.. den är nog den som får mest uppmärksamhet i mitt liv. suck. till och med framför kameran... telefon eller säng skulle inte ens komma in närheten.
idag sa dock strömsladden till min data adjö. i rätt vinkel har den fungerat de senaste veckorna.. men dagens sprakande gjorde att jag får inse att den är ut sliten. men hur mycket har den inte varit med om.. tänk alla timmar i sängen i england.. eller all ner och upppackning.
är åter hemma i granbo och försöker luska ut hur jag ska kunna införskaffa en ny kabel på lättast smidigaste och biligaste sätt..
mina föräldrars data som ja sitter vid nu kommer få mig tokig. och de kan vi ju inte riskera så här dagarna framför jul...

likblek nu.. eller rynkig sen

den senaste veckan har jag diskuterat lite över det där med solarium.
jag är likblek.. det är inte speciellt snyggt. speciellt inte i närheten av någon som solar. det gör att man känner sig lite extra ful.. det är svårt att komma ifrån att det ser sjukt fräscht ut när människor är bruna. snyggt bruna... en och samma människa kan bli väldigt mycket snyggare.
men är det värt det? att vara snygg idag.. just nu. värt att ligga där och förstöra huden för resten av livet. minns min dagmamma och inser att så vill ja ju inte se ut sen..

jag har solat.. minns sista terminen i gymnasiet. gjorde vi annat då? satan så brun jag var..
minns även hur underbart det var med all färg på kroppen jag hade när jag landade efter mina månader i solen. så brun som jag var då kommer jag med största sannolikhet aldrig bli igen.

jag solar inte... och vet varför jag inte gör det.
ändå vill jag oxå vara sådär snygg..
det går inte att komma ifrån.. bruna människor ser mycket läckrare ut en likbleka.

mobilen pep

och jag blev tok glad.. fantiserade när jag satt där i min fåtölj och läste om vem de var som hade messat mig.
nu skrattar jag lite smått besviket över att det var reklam från helabop.
men de var lite spännande att fantisera.
jag var glad ett litet tag i alla fall..

nu tillbaka till min fantastiska fåtölj.

frågvis

nej ja pluggar inte..
jag är frågvis..
ställer frågor man inte stället.
tihi..

förfest

var just påväg att lägga mig.. läsa en bok och sova.
men nu dunkar det obehagligt i hela rummet.. förfest kallas det nog.
och nej. jag kan inte klaga. torsdag och före jul... och klockan är inte efter tolv.
det är att stå ut..

bästa sättet att ta bort plugg ångest

träna.

bästa sättet att ta bort träningsvärk.

träna.

bästa sättet att ta bort ångesten över allt fikande.

träna.

nästa vecka lovar jag min kropp återhämtning..

nu ska ja umgås med malin.. det gör jag genom att..

träna.

hur ärlig ska man vara?

läser en dagbok på DM (dansmaffian för den icke dansdrågade)
Den handlar om vad i livet man är berädd att välja bort...
läs här.. om ni kan.
Sex, internet och dans är de punkter som tagits upp och jag har nu funderat på det där..
jag anpassar mig rätt lätt in i nya situationer.
ändå funderar jag lite och försöker ransaka mig själv.
sex klarar jag mig utan.. de vet alla som känner mig. trist men väldigt sant..
där behöver jag inte fundera.
dansen då.. den har jag ju bevisat att jag oxå klarar mig utan. inser inte förens jag dansar igen hur mycket den ger mig och hur mycket min kropp saknat den. men jag kan lätt anpassa in mig i ett liv utan..
sen kommer Internet, först riktar jag in mig på dansmaffian. den klarar jag mig oxå utan.. svårt att tro efter som jag tillbringar sisådär flera timmar om dan där inne. men jag klarade tio dagar utan problem och såg då att jag skulle klara längre. Jag ersätter den sidan med andra..
alltså.. det ända jag inte skulle klara mig utan, utan stor abstinens är Internet
och den insikten får ju en att må pest. men jag vet det.. och så har det varit i många många år.
jag är fast.
bloggen.. msn, andras bloggar.. titta på bilder. läsa... snoka.
om jag ska klara mig utan Internet så måste det verkligen hända något radikalt i mitt liv... och ja vet inte om min livs kärlek, barn eller ett jätte stort nytt intresse utanför datansvärld skulle vara tillräckligt
men ärligt.. om de är något jag borde dra ner på så är det Internet.
öka min sexualitet skulle nog säkert vara gott för själen.
och dansandet ÄR det bästa...

så enkelt

som de mesta med livet så är det att starta som är det svåra.. att komma igång.
nu är en cykel lagad och de under timmen. då med gång till och infrån cykel affär inräknat.
först tyckte ja killen i affären som erbjöd mig sin hjälp var rätt söt. men med närmare eftertanke blir ja bara sur. trodde han värkligen inte att jag kunde själv.
kan själv...

någon som vill skriva mitt pm?
(allt kan ja inte själv....)
detta är inte ens enkalt fast jag börjat.
ibland får ja den där insikten att jag och studerandet inte är det optimala...

upp och ner

dricker saftglögg till frukost, kall.

ska skriva ett pm. jag hatar verkligen att skriva saker. samma sak som att jag hatar att redovisa saker.

jag i vanliga livet med mitt babbel motsäger det ena. denna blogg det anda.

men jag hatar det verkligen, jag kan inte, och ärligt, jag gör inget av det bra.

nu en klemmentin som tröst.

träninsgvärk

hur löser man problemnet?
på de satans musklerna igen...
75 min skivstång med kondision är dagens plan.

sen ska kroppen få mys framför tven.

på tal om böcker

jag är en sådan människa som drar ut på julklapps inhandlingen i det längsta.
när jag arbetade i england så åkte jag hem därifrån i mitten av november och då hade ett flertal av mina kolegor där redan inhandla allt. och då diskuterar vi määängder med julklappar.

jag tog bussen (de är sant) till stan idag efter sista föreläsningen.. julklappar skulle de bli. mammas var den jag riktade in mig på.. innan den var inhandlad så var både pappa, broder och mamma insatt.. mamma fick bestämma exakt vilken storlek och färg hon ville ha på pepparkvarnen. här ska ingen bli besviken.. detta medför noll i överaskelse.

sen då.. sen hamnar jag som alltid vid böckerna. vilken butik jag en besöker. finns det ingen jag kan ge en bok? svaret är ju självklart nej... för alla har redan fått böcker av mig i julklapp. men jag rår inte för min dragning mot bokhyllorna. höll mig till och med från att investera i någon till mig själv...
efter en timme på stan var allt inhandlat och klart. trist men sant. då är det roliga över för i år..

det regnar idag men de brända mandlarna och köerna till kassorna gjorde mig påmind att det är jul handel ja pysslade med.
på vägen hem strosade jag igenom gränderna och besökte ett flertal mysiga små butiker med pressentartiklar och dyligt... riktigt mysigt.
vad jag nu ska sysselsatta mig med resten av veckan vet jag då inte..

(laga cyklar, plugga och DANSA...)

en skönliterar bok

jag har lovat mig själv en bok.. en riktigt bra bok under julen. en bok att gå in i.. komma till en annan värld.
står i bibblan och kollar på de få som finns här.. men vilken. vilken ska ja välja. min ända bok..
någon som har ett ricktigt bra tipps som jag inte kommer ångra?

det kunde vara så

jag har ni varit uppe i två timmar.
det kunde varit så att jag kunde ha studerat flitigt i två timmar.
jag kunde ha plockat upp allt som ligger på golvet.
jag kunde ha skrivit ett pm.
dock så blev det inte så.
jag har druckit te. lyssnat på musik. filosoferat
läst något ja inte minns..

jag kunde verkligen ha legat kvar i sängen och sovit.
men då hade jag förlorat mina bästa timmar på dygnet.

nu ska ja fixa allt inför dagen.
om vi säger att jag är seg och slö så är de nog en underdrift.

Har du klivit upp ur sängen ännu?

en tisdag, fast som torsdag

jag kan nästan tro att det varit torsdag idag..
torsdags känslor hela dagen.
torsdagar är inte de bästaste av dagarna.

lottas bebisar

hoppas hon inte dödar mig för den där bilden..

den okända

det är spännande att bo i korridår..
vem är det som löser allt hår som ligger i duschen?
vem är det som inte diskat stekpannan?
vem är det som inte tagit ut sopona?
vem är det som snott någons te?
vem är det som lånat mitt ägg?
vem är det som spelar högst musik...
vem är det som lyckats med det otroliga att få lampskärmen i korridåren att falla ner och gå sönder?
jag trivs som fisken i vattnet..
inte ens lite irriterad.

(det är jag som ätit ur jonas pepparkaksburk...)

redovisat och klart

så här lyckliga har nog inte mina gruppmedlemar varit under hela arbetet..

men nu såhär i efterhand kan vi ju lossas som det!

jo. just nu är jag ett med kameran.. känner att jag saknat det!

luktar skit och jag blir kallad trollunge

och ja bara leeeer..
varit i stallet och mockat. helt underbart.. att lukta häst är nog det bästa.

sen är ja lagomt bitter och säger en rad massa mindre possitiva saker till en vän.. får tillsvar att jag är en trollunge. en söt sådan..

nu ska ja redigera hästhuvud bilder.. hoppas på att de blidde nått bra.

en timmes resa

det finns många som har en timmes resa till arbete och skolor. det har jag oxå just nu..
dock så tar de längre tid en så efter som jag av hygieniska skäl helst springer in på gymet och duschar innan jag går in på skolan. och ett styrkepass kan ju även tryckas in där.. så ja. det tar mig över två timmar att ta mig från hem till skola en dag som denna när jag ingen cykel har och är för envis för att ta bussen..
dock blir de nog buss hem, någon måtta får de vara även för mig.

becka är inte i skolan idag..

hon är saknad.
hur vår grupp ska lyckas hålla en pressentation på 20 minuter är mer en en stor gåta.
för ärligt.. jag är aldrig så tyst som när jag måste prata.

Lycka till nu Paula!

igår hade vi sista lunchen med Paula innan hon idag åker tillbaka hem till finland.. Hon ska in i vuxenlivet nu!
jag håller tummarna och önskar henne riktigt mycket lycka till!

pelle, min lilla linslus...

å det är tur för honom att han svänger sig med så söta små damer...
annars hade han inte fått vara med här ju!

haha

ibland jobbar jag hårt åt fel håll.
kullebyttor är nog det som gäller...

en liten promenad

punktering på andra cyckeln.
så nu har jag gått hem från ultuna och sedan tur och retur gymet.
jag är svårt leds på att gå...

ibland..

allt för ofta.
säger jag mer en jag ska.
pratar.
jag är så medveten om det.

kramig

lite kramsjuk idag..
skyller på dansbilderna.

och mycket oskärpa blir det...

nej inget undantag för den delen under gårdagen.. tror dock att alla bilder som på något sätt kunde gett mig bra kännsla ser ut jutst såhär. totalt utan skärpa på någon punkt.

lätt smått irriterande. minst sagt..

men så är det om man inte vill leka som andra barn.

röd och blå

från topp till tå

dans

det kostar att ligga på topp..
innan jag fått vårens schema har jag nu bokat upp ännu en danshelg.
tanken på att missa något skulle vara outhärdligt..

diadem

min sambo har flera fina deadem..
vilken skattkammare för en sådan som mig!
det blir ett svart för kvällen...

fann även ett annat som är bedårande. mins sagt.
det ska ja låna till något speciellt tillfälle.

prinsessa.

jennies broccolisoppa

idag unnar jag mig.. det är söndag och jag ska igentligen i praktiken vara bakis.
jag har gjort jennies recept på broccolisoppa... den inehåller både grädde och ost och den är sagolikt god.
nu får de vara slut med att äta ute.. så leds på det!

idag längtar jag hem..
idag vill jag ta söndagspromenad i det vackra vinterlanskapet.
idag hatar jag uppsala. kankse bara idag.. men idag.
jag vill hem till det vackra.

...

mysas

idag vill jag dansa, kramas och mysas..
det är de en dag som denna är till för.
jag känner det.

eu standard

malin har eu standard som mål..
nu är de raggning vi diskuterar.
vad vi ska gå efter i kväll är frågan.
skor.
hår.
ögon.
kläder.
ansikte.
hektar...

hektar... jo de är sant.
eller kanske traktor..

slu brudarna ska ut i uppsala...

en tändare i fickan

tack frida att du glömde en tändare.. för mitt cykellås och jag är inte samms just nu.
inget annat och den cykeln heller för den delen..

lussebulle

fick en lussebulle i min mun när jag steg ut ur duschrummet.
det är underbart att ha mysiga omtänksamma sambosar!

mina matvanor har vist gott åt helvete.. men de får väll vara så nu!

att fota

det tas många kort till ingen nytta.. nyttan ligger i fotandet.
blider från i onsdags under mina timmar på stationen i gävle.
människor i rördelse.

i väntan på julen

tycker inte om snor

äter pepparkakor och tycker synd om mig själv...
men kroppen vill inte träna idag.
det räcker nog med alla bravader den ska utstå till kvällen..

min söte bror!

sötaste systrarna

hon var söt även hon!

en speciell dag

salen i svenols är öppnad , uppvärmd och dukad.
det står tonvis med mat ute på verandan..
och en släkt jag inte känner kommer att fylla huset i eftermiddag.
de kommer resandes från skåne i söder till laxviken i norr..
det är märkligt.
det är inte fest.
vi är är nu stiligt klädda för att gå på min farmors begravning. jag hoppas värkligen att den blir vacker.. det känns märkligt allt ihop.
min farmor var en stark och speciell kvinna.
jag har aldrig sätt det så förr.. men hon finns i mitt blod.
och jag tror hon skulle varit stålt om hon vetat att det är jag som manglat dukarna som ligger på borden.

snön ger mig ett lugn

det snöar ute och det är helt vitt.. jag älskar det.
behöver jag säga att ett regnande uppsala inte känns som det mest lockande att fara tillbaks till idag?
dock vet jag att jag vänjer mig fortare en fortast.

i jämförelse

att vara den starka.
i dagliga livet jämför sig människan med varandra. vi vill hela tiden vara bättre. alla vill inte vara bäst. men den som strävar efter att bli bättre strävar efter att bli bättre en någon annan.
om inte jag hade blivit avensjuk på mina vänner när jag var liten hade inte jag kunnat läsa så bra som jag gör idag. jag jämförde mig med dem och gav mig då tusan på att om de kan så kan då jag med. trotts att min strävan mot målet tog på krafterna.
jag är för det ingen tävlingsmänniska. det har jag aldrig varit. tagit upp det här på bloggen tidigare. ändå finns alltid glädjen i om jag får känna mig bra. om jag får synas och syns i jämförelse med andra. hela samhället går mer eller mindre ut på att tävla. om du vill göra en karriär, om du vill vara vackrast på festen, flitigast i gruppen, duktigaste eleven eller fånga den bästa killen.
du blir jämförd och vald. jämförd och bortvald, jämförd och bortbytt.
jag har ända sedan jag var mycket liten funderat på det här. varför min skidtränare valde att hjälpa andra mer en mig. varför jag inte blev bjuden till det kalaset när de andra blev det.
det är oftast från den negativa sidan jag blir påmind av det där med att man blir jämförd.
idag tänker jag nästan alltid en gång extra innan jag låter mig påverkas
det är bara att acceptera att jag inte alltid är bäst. valet att välja mig i jämförelse mot något annat faller inte alltid på mig. andra är bättre en mig. att försöka se allt från andra synvinklar hjälper alltid. för i jämförelse har ju alltid jag andra bra saker eller andra människor som skulle välja just mig i jämförelse. det är ju tur att ingen är bäst på allt.

trotts detta så är det ändå detta som är det absolut jobbigaste för psyket i dansens värld. att alltid få höra vilka som är så sjukt bra. alltid få höra hur underbar andra är. i de allra flesta fall så har jag lärt mig att skaka av mig det hela, eller bara se det som att det är just så.
min mamma brukar påpeka att jag får skylla mig själv när jag umgås som jag umgås.. och ja jag umgås med de bästa.
men att i andras ögon se en besvikelse över att missa någon bättre eller se hur någon dansar en dans med mig och sedan springer ifrån mig för att dansa de åtta följande med en annan är inte alltid det enklaste att skaka av sig.. det blir lätt att man spikar ner sig själv under sin egen självkänsla.
livet är inte alltid lätt. det gör ont.
att bli bortbytt kommer nog alltid göra ont.
i jämförelse så var jag sämre.

gulli gull gull

sorry joel.. men ja hade glömt att de fanns hundratals med gulli gull bilder.

har jag värkligen varit sådär fånig? ;)

fyra år... en annan tid ett annat liv!

ibland är jag otroligt snygg...

varför har man huvutaget en bild på sig själv när man sitter på toa?

lägg märke till hårfärgen...

en resa

som kvälls nöjje har jag syselsatt mig med att titta igenom 14 gb bilder..
det är svårt att plocka ut någa bilder för att en samanfattning av långresa.
så efter ett tag gav jag upp.. men här får ni se liten del av mina månader i sydostasien våren 2005. längen sedan nu..