ensam kvar som singel

för en tid sedan insåg att av mina närmaste barndomsvänner är det bara jag kvar som singel. och så har de varit nått år nu.. och det stör mig inte. Mina vänner har skaffat sig bra killar. Mina vänner lever inte i felfria förhållanden, jag ser fel och brister, jag har en bild av att det då finns en chans att dessa förhållanden kan hålla.
Läser Tommys blogg "Lika barn leka bäst" och funderar över min relation till mina älskade barndomsvänner. nog har den förändrats, men alla relationer förändras när vi som personer förändras. Jag vet att vi kanske skulle ha kontakt mer om de hade varit singlar oxå. Dock inte helt säker på det. Jag pratar nu om de vänner jag lever en bit i från. men ändå vet var jag har dem.
Jag har nu under tre helger i november umgåtts med först Jennie, sen Stina och nu i helgen Frida. och trotts att de nu inte är singel som jag så kan jag säga att vi fortfarande kan ha lika kul när vi träffas. vi pratar, dricker vin och håller igång på samma nivå som vi alltid har gjort. Mina vänner finns kvar trotts att de stadgat sig och blivit sambo.
Nog är de trist att vara ensam kvar. Att ibland få känna sig som femte hjulet.. men de har varit tider i våra liv jag varit den stadgade och de varit singlarna. Livet förändras.
Men jag känner då att trotts att jag kanske till vardags leker lättast med de som är i samma situation som mig. men i längden så spelar det ingen roll...