när dansen blev pest

från att för två veckor sedan tycka att dansen var de underbaraste jag viste.. att funkade och kändes helt fantastiskt, så är jag just nu förvirrad.
har fortfarande en danslängtan.. men när jag väl ska dansa vill jag inget hellre en därifrån. inte för att jag inte tycker om det delvis.. men de blir att ja inte gör det på grund av att inget fungerar.
det flyter inte.. det är inte en dans.. det är mer en pina. jag känner mig så sjukt dålig..
pinsamheten att inte prestera det jag för två veckor sedan inte funderade över.

det sitter i huvudet.. självkänslan byggs inte direkt just nu.
att hela tiden jämföra sig gör inte heller saken bättre..

igår spenderade jag min tid i bilen.. och med kameran i handen på sidan av golvet.
dansade lite.. men rädslan för känslan i kroppen gör att jag inte kan.

just nu finns inte den längtan till nästa mara.. den längtan jag kände för två veckor sedan.

livet spelar sitt lilla spel med mig. eller jag med mig själv.
saker får helt enkelt inte vara för bra.