torsdag 2 oktober 2008

mitt i tårarna

Om jag bara fick förändra, förändra en liten sak, en liten sak med mig själv, en liten, men så betydande, jag förändra, sortera, programmera, ordna biblioteket i min hjärna. Ni vet där vi tänker, förvarar, lagrar, där minnen finns. Det är där vi senare plockar fram det vi ska använda. Applicera det vi kan på nya saker, och gamla saker. Ord, meningar, namn.
Det var många år sedan jag insåg, förstod att det inte riktigt fungerar som det gör för andra i min hjärna. Hur jag en lär och är duktig, flitig och envis med mitt studerande, läsande, så når jag inte det målet jag drömmer om. Jag fungerar inte som andra. Jag kan inte, jag kan inte prestera. Kan inte hur jag än strävar.
Jag blir bättre jag med. Jag kan så mycket mer idag. Efter allt jag envisats med att lära. Det är bara de att när jag lyckats klättra så har de runt mig lyckats klättra de med. Lite mer.
Och när de runt mig redan ligger före så blir det bara längre att ta igen. Mer att lära. Lära ord, lära skriva, lära, lära, lära.
Jag är inte dum. Inte alls.
Men jag är ledsen, jag är ledsen för att jag är jag.
Jag vill. Men jag vet inte hur.
Jag vill bara förändra en liten sak.


3 kommentarer:

Anonym sa...

Tänk på vad du skulle mista om du hade en hjärna som fungerade som "alla andras". Tror att din hjärna fungerar alldeles utmärkt, men att samhället inte är inriktat mot samma håll. Du är bra på andra saker som är värdefulla. Kanske mer värdefulla än det du tror att du behöver.

Anonym sa...

Den här bilden på dig grep verkligen tag i mitt hjärta! Du är så fin och vacker Susanna och du verkar ha många djup. Vill gärna lära känna dig mer :) Synd att alla underbara dansmännsikor är så hiskeligt utspridda över landet! Kramar

Anonym sa...

Ofta handlar det om att du intalar dig själv med att du är annorlunda och inte kan.. Men du kan, och så annorlunda är du inte.