jag är inte död, jag lever

och jag överlever.
satans vilken energi och livslust jag haft nu på eftermidagen.
till och med ställt mig i en hiss och sätt mig själv i spegeln och tyckt om mig själv. sådant känner jag är beundransvärt mot mig själv.

upp, ner. fort som tusan. djupt ner och tyvärr inte ännu lika långt upp. men det kommer.

mycket med skolan har lyfts från mina axlar under dagen. trotts att jag sätt misslyckanden så accepterar jag dem. det är bara att ta nya krafter och komma igen. jag kan se att jag gör så gått jag kan. vad jag kan ha gjort annorlunda och då vad jag ska ändra på. finns i å för sig vissa gråzoner som jag fortfarande inte vet hur jag ska deala med men om livet skulle vara helt lätt och tydligt hade det inte varit mitt. eller inte någon annans egentligen heller.

det bästa med dagen var nog mina timmar på ett caffe med kaffe och alla artiklar som lästes och återkopplandes. jag kände att en av många spärrar börjat lossna och jag kände att jag värkligen levde.

nackdelen är att jag förförsta gången fått sura uppstötningar av kaffe.
och jag är väll ingen kaffedrickare?

i ärlighetens namn. jag är för ärlig många gånger. mot bloggen, mot er.