en dag tror jag att jag kommer känna en speciell känsla för uppsala stads skog. om jag inte börjat bygga den redan nu... just nu upptäcker jag den. konstaterar och tror att jag vet var jag är. men inser snart hur fel jag hade. är vilsen ett litet tag men finner snart tillbaka till en stig jag sätt tidigare. eller till en ny stig. som jag kan följa. jag njuter av att vara lite vilsen där i skogen. att inte veta vad som kommer efter nästa krök.
ungefär som med livet. men där njuter jag inte riktigt lika fullt ut av att vara så ovetande var min stig är på väg, vad som gömmer sig efter nästa krök.
men de finns tillfällen då jag bara älskar det i riktiga livet oxå..
bara mer sällan. men destomer kännsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar