okej, med risk för att jag får vara singel resten av livet. ni måste ju få lära känna lite olika sidor av mig. även de mindre vackra. mindre kvinnliga. mindre normala.
men det är ju så när man bor på landet. man kan se ut lite som man vill.. eller man behöver inte bry sig hur man ser ut alls. och i det läget med en egen vackert stickad mössa så var ja vist inte vackrare en så.
hur jag ska klara mig i en stad kan man ju fråga sig..
men som med de mesta, det visar sig med tiden.
denna vecka får jag vara hur ful jag vill utan att någon vet om det. eller nu vet ju ni. men ni är ju tysta och skvallrar inte till någon... vistdå?