alla kan inte ha allt

jag vet att man ska vara glad för den man är. för den kropp som man är född till att ha. för de färdigheter och den ofärdigheter som gör mig till just den jag är.
ändå så kan jag inte vända upp och ner på mitt sinne genom att önska att jag var annorlunda lika som att det alltid är grönare på gräsmattan bredvid så känns det alltid som det finns något som skulle vara bättre.

När jag var yngre ville jag vara lite mer som alla andra. För på nått sätt kände jag mig sällan som de andra. Jag är född utan den där konstiga genen som säger att det är kul att jaga eller sparka på en boll.. den genen verkade alla andra ha.
Jag är född med en hjärna som inte kan minnas ord. en hjärna som har det lite väl stökigt.. men logiska saker förstår den istället bättre en många andras hjärnor.
Jag är även född med kalla tår. eller vita, lila, röda.. ja mina tår har alla andra färger en den normala fotfärgen. de är även nästan alltid kalla och har en viss tendens att göra ont på vintern..

Jag, fel på sig själv kan man ju hitta i mängder. Man kan ju alltid tycka att något man inte har eller är bättre. Som tjej är de ju ofta sådana saker som brösten eller hårfärgen eller vilken sorts mage man har.. ens utseende.

Varför jag funderar på detta just idag har ju självklart med dansen att göra. som så mycket annat som rör sig i mitt huvud. Alla dansar på olika sätt. Man passar varandra bättre eller sämre. längden värkar i vissa fall ha stor betydelse.. var vi viker våra kroppar, hur spensliga vi är... det finns säkert även här hur mycket som helst.
Jag har några tjejer som jag fått inpräntat att de är så bra. jag är vist av naturen en sådan som man kan meddela sådant till. jag är glad för att man kan ha det förtroendet för mig. men ändå kan jag inte sluta tänka att jag vill ha de de har. den förmågan...
Men jag är inte stöpt i den formen heller. jag har förkorta ben. är förkort och.. ja jag ska inte och vill inte ta reda på alla mina brister här heller.

jag har blivit duktig jag med.. jag blir bara bättre och bättre. enträget tränande.
men ändå kan ja inte sluta hänga upp mig på det jag inte har. det jag inte är.

men det förstås. jag är ju fortfarande inte jag om jag någonsin skulle få allt de jag inte har. och jag skulle ju inte vara mer lycklig då heller.. eller?
då skulle jag av naturen finna något annat.

så små bröst och korta ben är jag. men jag har fått mina ögon.. ett glatt humör och en energi som inte andra har istället.
slutsats. jag vill vara jag.

nu har jag fått skriva av mig lite.. de behövdes.